Abandoned Tracks (Viskningar och Vrål)

Framsidan till Brooklyn Soul Stew´s debutplatta visar en man som strövar längs ett övergivet järnvägsspår. Det går inte att säga om bilden är tagen i Malmö, Memphis, Detroit eller Brooklyn , inte heller när bilden är tagen: 60-talet? Eller 70-talet? Kanske i början av 2000-talet? Det går inte ens att säga vilken årstid–eller tid på dygnet–det rör sig om.

Faktum är att omslaget är kongenialt med bandets inställning: Mannen symboliserar givetvis deras sökande efter övergivna spår vid sidan om soulmusikens allfarvägar (du kommer aldrig att få höra dem spela ”In The Midnight Hour”), samtidigt som det betonar musikens tidlöshet och allmängiltighet.

Det handlar inte om nostalgi. Det var andra stilar som gällde när medlemmarna fick upp öronen för musik och gjorde sina första trevande försök att spela själva. Inte heller betraktar de soulmusiken som ett museum, där framförandet ska ligga så nära som originalet som möjligt. Vad det handlar om är att nyfiket leta efter och hängivet spela de glömda eller åtminstone mindre kända spår som göms i det enorma material soulmusiken utgör.

Brooklyn Soul Stew är ett Gävlebaserat niomannaband som bildades i början av 2010. Innan denna lyckosamma konstellation hade alla medlemmar gedigen erfarenhet från en massa olika genrer som rock, reggae, punk, blues, jazz, m.m. Fast inte riktigt alla: Deras manlige vokalist Pär Grell har faktiskt aldrig sjungit i ett band förut. Det är en gåta att han passerat under radarn tills nu. Lyssna bara hur han tar ”International Playboy” till närmast Tom Jonesska höjder!

Det är ovanligt att ett band har en så pass bra sångare som Mr. Grell, men bandet kan skryta med att ha två: Annsofi Wigert skulle platsa i vilken gospelkyrka som helst, även om texten till ”Breaking Up Somebody´s Home” kanske inte är av det gudfruktigare slaget.

Vad gäller resten av bandet–där man hittar musiker som spelat med bl.a. Dileva, Papa Dee och Markus Berjlund, skrivit musik åt Jill Johnson och till och med haft en listetta i Japan–kan man konstatera att de är alltför rutinerade för att spela på rutin. Har haft förmånen att höra dem live, nämligen…

Att skriva eget material är inte aktuellt–ännu. Den soulmusik som gjordes i slutet av 60- och i början av 70-talet kommer för lång tid framöver att vara en rik källa för Brooklyn Soul Stew att ösa ur och sätta sin prägel på.

Men snacka går ju. Det finns egentligen bara ett råd att ge: Sätt på plattan, höj volymen, lossa svängspärren och njut!